Hallucinationer och mardrömmar

Hallucinationer och mardrömmar är ett spännande fenomen, och jag tänkte dela med mig av några egna erfarenheter på området.

På vägen hem från en tredagars supning på ett nyår för ett antal år sedan började det lite smått. Jag satt fram på passagerarsidan. Vi lyssnade på hög musik, och i musiken hörde jag människor som pratade och skrattade. Jag trodde att ljuden kom från de som satt i baksätet, men så var inte fallet.

Vi återvände till dalarna och åkte hem till chauffören. De ställde sig och rökete medans jag gick in i det kolsvarta garaget och letade efter en lysknapp. När jag är längst in, där lampan ska finnas, får jag syn på en gubbe i en rullstol till vänster om mig. Jag stannar till, men återfår snabbt fattningen. "Inte fan sitter det en gubbe där, det måste vara något annat", tänker jag och går fram till tingesten. Jag petar till uppenbarelsen där huvudet ser ut att vara. Huvudet faller ner på gubbens bröstkorg, och börjar sakta vrida sig upp mot mig samtidigt som han pustar till högt. Jag går med snabba steg ut därifrån, något skärrad, och låtsas som ingenting. Jag säger bara att jag inte hittat lysknappen, så de inte ska tro att jag är galen.

Givetvis så fanns det ingen gubbe där inne, men en kärra med stora hjul på som måste ha satt fart på min fantasi. Något som skulle kunnat fungera som substitut för ett huvud fanns dock inte där.

På roskilde -05 fick jag min andra hallucination. Jag vaknade till mitt i natten och såg två barnhuvuden ligga i fotändan av tältet. Även här insåg jag att hjärnan spelade mig ett spratt. Jag petar till ena huvudet, men det hjälper inte. Fortfarande ett huvud. Jag tog upp ett av dem och tittade noga på det. Det visade sig vara mina skor.

Mina båda hallucinationer har dykt upp när jag festat hårt några dagar i sträck. Så till mardömmarna.

Jag ligger barbröstad på golvet uppe i ett litet torn, det är fyra-fem våningar högt. På en säng bredvid mig sitter en naken tjej och spelar gitarr. Tivolit vi befinner oss på stängde tidigare idag, och kaos har utbrutit. Jag ställer mig upp och går bort till ett fönster. I huset mittimot hänger det människor i hängsnaror i några av fönsteren. De påminner mig om gardiner. Nere på gatan går en kutryggad man förbi, efter sig släpar han en livlös kvinna. Hon ser ut som en porslinsdocka i ansiktet.

"Varför blir det alltid såhär när nöjesparker stänger?" tänker jag.

Den nakna tjejen kommer fram till mig, omfamnar mig och kysser mig passionerat. Sen spyr hon svart blod i ansiktet på mig och jag vaknar.

Låt oss säga att man är på väg hem från krogen, och en dam är på väg åt samma håll. Man går så där jobbigt nära varandra. Är det då okej att stanna upp och hälsa på damen i fråga med frasen "Hej, jag är inte hagamannen, ska vi åt samma håll?"

Hon svarade kort och koncist och tog upp sin mobil och ringde en kompis. Kan det vara så att jag fullt ut tagit steget från att vara måttligt charmig till att bara vara jävligt konstig?

Det var hursomhelst en trevlig afton! Förutom en lite tönt som stod och spelade Allan när jag skulle ut och röka. Jag hörde honom säga att han var så "jävla förbannad" och att han skulle kunna "smälla på den där jävla nazzen på käften". Jag såg att det var mig han pratade om, så jag gick fram till honom och hans kompis och ställde mig precis bredvid honom och tände en cigg. "Han kommer nog slå dig på käften snart", viskade den ena till den tuffa. Efter en lång tystnad, jag hann börja på min andra cigg, så gick de därifrån.

I övrigt var det en trevlig kväll!