Firmafest, del 1

Föga förvånande för er så är jag en katastrof på firmafester. Gratis sprit klarar jag helt enkelt inte av. Då jag ska till Tyskland nästa helg med firman på festligheter (vilket lär sluta i katastrof, särskillt då jag av diverse orsaker inte kunnat dricka något förrens nu på ett antal månader), så tänkte jag värma upp med att minnas de tidigare festerna. Jag har varit på fyra stycken, två av dessa har slutat mindre lyckat.

Den första jag var på var en julfesten för två år sedan. Tidigare det året hade jag övernattat i fyllehäktet ett par gånger, vilket ledde till att jag blev tvungen att lämna leverprover i ett halvår för att få behålla körkortet. Det blev nyktert den kvällen alltså, och således ganska lugnt.

Nästan ett år efter det hade vi flyttat till nya lokaler, vilket såklart skulle firas med pompa och ståt. Mycket för firman viktigt folk skulle komma. Jag anlände ett par timmar tidigare än alla andra. Jag slängde i mig några öl medans jag väntade, så när de andra började dyka upp var jag redan ganska rund under fötterna. Jag hälsade på lite folk och slängde i mig några glas av champangen som det bjöds på.

Sedan var det dags för maten och ännu fler öl. Den förre ägaren höll tal och jag släppte några sarkastiska kommentarer.

Efter det minns jag att jag slängde i mig något glas whiskey. Sen blir det svart. Vad jag minns därefter är att jag vinglar runt i mitt bostadsområde och testar nyckeln till varje trappuppgång för att lista ut var jag bor.

Jag vaknar dagen efter med kläderna på. Bakfyllan jag har placerar sig utan tvekan på min topp fem lista. Av kläderna att döma försökte jag dricka en hel del rödvin på festen också. Jag ligger i sängen till klockan sex på kvällen, då blir jag tvungen att springa och spy.

Jag får höra en del när jag kommer till jobbet dagen efter. Som jag misstänkte drack jag en hel del rödvin också. Sekreteraren hade sagt åt mig att sluta spilla hela tiden. "Jag spiller aldrig" hade jag svarat, nersölad av drickat. En minut senare hade jag tömt glaset på chefens finkavaj.

Varje gång jag hade ställt mig upp hade jag lyckats skicka iväg stolen bakåt. På så vis hade jag haft sönder en av dem. En annan hade gått sönder när jag försökt krama chefen.

Jag hade fått skjuts hem av några festdeltagare, och de hade fått peka åt vilket bostadsområde jag bodde i när vi kom fram.

Det var första gången jag var full med firman, och jag fick fortsatt förtroende även efter denna tillställning. Jag redogör för nästa firmafest lite senare.

Studenten

Så här såg det ut när jag tog studenten för ett antal år sedan. Länk.

Ett par bilder från min förra lägenhet

I den här lilla studentlägenheten bodde jag och en kompis i runt åtta månader för ett och ett halvt år sedan ungefär.


Här har ni min sovplats.

Peace & Love

Det här utspelade sig Borlänge i år, när det var Peace and Love-festival.

Jag var rejält förkyld under hela semestern, men tänkte inte låta detta stoppa mig. Jag festade på ändå, vilket slutade i en rejäl lunginflammation när det var dags att jobba igen. Hur som helst hade jag feber och var riktigt förkyld den här kvällen. Jag klarade inte av att dricka öl då det skummade för mycket i magen när jag hostade så det kom upp igen. Den här lördagen öste jag således i mig mängder med cider och white russian istället.

Jag och några polare var nere och kikade på band och drack alkohol.Men hur jag än bar mig åt så vart jag inte riktigt av med febern, så jag bestämde mig för att gå och lägga mig ganska tidigt, klockan var nog runt ett. När jag nästan var hemma mötte jag två tjejer som stod och försökte få tag på skjuts. Jag slog på charmen och en av dem var märkbart intresserad.

Efter ett litet tag hade jag lyckats schasa iväg påhänget med en annan kompis till dem. Tjejen som var kvar bodde visst hos en kompis i närheten under helgen, så jag försökte få oss att gå dit. Det visade sig vara ganska svårt. Hon gick med på att gå dit och hämta sprit(lite mindre än en halvliter hembränt), men inget mer. Då fanns det inte mycket annat att göra än att gå hem till mor min, då det var där jag bodde under semestern. Vi tog oss några groggar, jag kände att jag behövde få i mig mer alkohol för att palla med ett samlag med febern som jag led av.

När spriten började ta slut - utan att hon blivit klar med sin första grogg, kände jag att det var dags. Den lilla pojksängen som jag spenderat semestern i fick lov att duga. Vi lade oss, klädde av varandra och lekte gissa kroppsdelen ett tag. Hon visade sig vara extremt oengagerad i sängen, uttrycket "som en död fisk" har sällan suttit bättre. Jahapp, tänkte jag, då är det väl lika fan att få det överstökat då. Roligare än såhär blir det tydligen inte.

Men så roligt skulle vi inte ha. Febern i kombination med alkoholen hade oskadliggjort min lille krigare, föreställ er att ha sex med en dåligt fylld vattenballong. Jag hade aldrig råkat ut för detta innan. Efter en kvarts mer eller mindre förödmjukande fintande med herr penis var det bara att erkänna sig besegrad och ge upp.

Damen bjöd på några sura impotensskämt medans jag menade på att skulden förmodligen var hennes då detta aldrig hade inträffat förr. Det köpte hon förvånansvärt nog inte. Vi skiljdes åt och jag drog ner till mina kompisar igen för att berätta den muntra historien. Klockan var väl runt fem vid det här laget.

En av dem var blodig, då han hade skallat en trottoarkant. Jag tror att de hade försökt lyfta upp honom på en container och tappat honom på ansiktet. Han muntrades dock upp av att jag hade blivit medlem i impotensklubben, en klubb som han förr i tiden var en av de starkast lysande stjärnorna inom. Det har dock klivit in nya talanger på det området så han har snällt fått maka på sig. Efter att ha roat ett gäng som satt och söp på campingplatsen med mina upplevelser gick jag återigen hemöver, ganska nöjd med kvällen.

Marknad i Dalarna

När det är marknad på dagen i någon lite håla i Dalarna så brukar den följande kvällen bestå av undomsfylla, misshandelsfall och skadegörelse. Det här är vad som skedde när jag och ett gäng kompisar slängde oss i en buss och drog upp till en sån här fest för ett antal år sedan, när det här utspelar sig var jag ung och dum, kom ihåg det. Jag var egentligen inte ens gammal nog att komma in på krogen som vi går på.

Vi hade lånat en gammal Merca-buss av en kompis far. Han brukade ha den att köra grismat i. Vi var inte så kräsna om man säger så. Vi slängde in en skabbig hörnsoffa bak i lastutrymmet och slog oss tillrätta och började dricka.

En timme eller två senare hade vi hittat en lämplig plats att parkera på. Vi lastade ur sofforna och knöt upp en pressening som tak över oss. Jag gissar att det klunkades en hel del hembränt, det brukade det göras på den tiden. Och jävligt fulla blev vi, i synnerhet jag den här kvällen.

Vi rörde oss ner mot stan efter ett tag och gick in på en krog. Efter ett stort antal Sambucca shots var jag hejdlöst berusad. Jag spillde öl överallt, jag ramlade rakt över ett bord som några satt vid, jag höll på att slå sönder en Jack Vegas maskin för att jag inte vann när jag spelade. Tre av fyra kompisar tröttnade på mig och drog vidare. Jag och den andra kompisen stannade ett litet tag till inne på krogen.

När vi också hade bestämt oss för att lämna stället och börjat gå fick jag ett infall, ett extremt korkat infall och jag kan varken förklara eller försvara mitt agerande. Jag röck hursomhelst åt mig en krycka som en dam hade ställt ifrån sig vid baren och satte fart därifrån. Ägaren till baren högg min kompis och följde med honom ut. De letade efter mig ett tag till ingen nytta.

När jag hade slutat springa insåg jag att jag inte hade någon användning av en krycka och att det förmodligen kunde bli strul om jag gick runt med den hela kvällen, så jag kastade in den på en gård och gick vidare.

Jag vinglade runt lite och pratade med folk. Efter ett tag dök kompisen som jag var med på krogen upp igen. Han berättade att han hade gått förbi en fontän där ett gäng grabbar badade näck. En av killarna hade studsat fram till honom och frågat vad han tyckte om könet som han hade framme. "Den var inte mycket att skryta med" svarade kompisen. Ärlig kille det där. Då hade killarna flugit på honom och sparkat lite på honom. De hade dock gjort ett väldigt dåligt jobb av någon anledning, det syntes inga fel alls på killen.

"Det här måste vi ju göra något åt", deklarerade jag, full och dum. På något sätt lyckades vi få tag på en kompis till badpojkarna som vi bad ringa upp dem och be dem komma till oss. De sa att de var borta och gjorde något så de kunde inte komma. Vi bestämde oss tillslut för att gå och lägga oss istället och strunta i det. Av någon outgrundlig anledning berättade vi för deras kompis var vi bodde...

Vi var nästan framme. Vi skulle bara runda en återvinningsstation, en sån där med högt rött staket på sidorna och sen gå några hundra meter till. Precis när vi ska runda hörnet smäller det till. Jag rasar omkull, så gör även min kompis. De hade stått och väntat på oss, tre stycken, bakom hörnet. Två av dem slog hårt, vi for båda i backen innan vi hann reagera.

En av killarna höll min kompis i schack. Den andre satte sig på mig, och den tredje ställde sig och sparkade mig i huvudet ett antal gånger. Efter att de frågat om vi ville dem något mer några gånger slängde de sig i bilen och drog ifrån platsen. Något matta reste vi oss upp, borstade av oss och fortsatte gå.

När vi kom fram till bilen berättade kompisen för en av vännerna som sovit att vi fått oss en rejäl omgång.

"Det syns inte", svarade han. Det var mörkt.

Kompisen drog då handen i ansiktet och smetade av allt blod på den liggande kompisens lår. "Ah", sa han.

En vacker, trevlig och intresserad tjej. Äntligen!

Följande utspelade sig under en utekväll i vintras/våras.

Som vanligt på en lördagkväll var jag på krogen. Efter att ha traskat runt och glott lite på folket och inredningen, och bjudit en dryg jävel som tror att han är kompis med mig på öl(jag kan inte säga nej till sådär menlösa personer, men fan vad tarv han är. Det vore lättare för mig att bara markera att jag inte uppskattar hans närvaro med en rak höger än att säga nej när han frågar om jag inte kan bjuda på en öl) så gick jag ut för att ta mig en cigg. Den dryga jäveln var visst också där, han stod och limmade på två tjejer. Han är ful som stryk, så jag antar att det gick sådär för honom. En av dem var riktigt vacker, så jag gick fram till min gamla vän och presenterade mig för tjejerna. Äntligen kunde jag använda honom till något vettigt.

Otroligt nog så klickade det direkt mellan mig och den snygga tjejen! Vi gick in och satte oss lite avsides på en trapp och pratade i någon timme. Efter ett tag överrumplade hon mig med en kyss. Efter det informerade hon mig om att hon inte är en sån som ligger med killar första kvällen. Det gjorde absolut ingenting, det här var faktiskt en tjej som det skulle kunna bli något allvarligt med! Vi fortsatte att prata, dansa och ha det trevigt. Jag kände mig riktigt lycklig!

Det började närma sig stägningsdags, så vi gick ut - jag, tjejen, hennes kompis och en kille som hon träffat. Jag kände mig trött och funderade på att ta tjejens nummer för att sedan röra mig hemöver.

- Vill du följa med och ta en pizza, frågar hon?

- Visst, säger jag. Jag var inte ens hungrig, men jag skulle ändå tvunget hänga med.

Inne på pizzerian är det väldigt livat, mycket folk, samtliga fulla. Några balla killar(hockeytyper, ni vet vad för sorts folk jag menar) trackasserar den fruktansvärt mesiga killen som tjejens kompis släpat med sig. Han vågar inte göra någonting över huvud taget, inte ens titta på dem. Samtliga vid mitt bord låtsas som ingenting. Jag är enormt irriterad på detta och sitter och blänger på gänget, men ingen av dem tar någon notis om mig. Jag funderar på om jag borde gå och ta ett snack med dem, men inser att det vore dumt. Varför ska jag över huvud taget bry mig om vad några jag aldrig träffat förut säger till någon jag aldrig träffat förut? Tyvärr resonerar inte jag så på sena helgnätter.

En fet invandrarkille börjar bråka med en liten tjej en bit från vårat bord. Jag håller ett öga på det hela. Plötsligt sopar killen till tjejen allt vad han orkar över käften. Jag far upp och dyker in mellan dem. Det visar sig att han, som brukligt är, har ett helt gäng med kompisr med sig, och alla blir helt vansinniga på mig. Vi skriker lite åt varandra, men innan något allvarligt händer kommer några av pizzabagarna och schasar ut gänget. Jag går tillbaks till min bordsdam.

- Vad fan håller du på med, säger hon. Jag antar att hon inte såg att killen lappade till tjejen.

- Öhh, är allt jag hinner klämma fram till svar innan en av pizzabagarna kommer och ber mig lämna stället. Suck. Jag drar på mig jackan och går ut till mina nyfunna vänner. De släpar med mig runt hörnet och ger mig stryk. Efter ett tag lyckas jag ta mig därifrån.

Jag rör mig upp mot stan, medans blodet rinner ur näsan på mig. Jag letar efter en taxi. Vem möter jag, om inte den där dryga jäveln från krogen. Och dumfan har mage att fråga mig om jag har några pengar att låna ut till honom så att han kan åka hem med taxi. I praktiken innebär det att jag ska ge honom pengarna. Jag säger åt honom att ringa till sin mamma istället och går vidare.

Jag hittar en taxi, men jag har inga pengar löst att betala honom med så vi får ta en omväg till en bankomat, mitt jävla Maestro kort ville läsaren inte ha. Väl hemma slänger jag mig i sängen. Några timmar tidigare hade jag varit riktigt lycklig. Nu - inte så mycket av den varan.

Så mycket bättre allt hade kunnat gå om jag inte hade följt med till den där förbannade pizzerian.

Födelsedagskalas

I fredags var det dags att fira en kompis födelsedag i en park här i stan. Såvitt jag vet hade jag trevligt. Efter ett antal timmar bestämde jag mig för att gå till en krog. Men där kom jag inte in av någon anledning, jag var nog inte allt för snygg. När jag kollade på tröjan dagen efter ser det ut som att jag har rullat mig i tårtan som det bjöds på.

Jag bestämde mig då för att traska hemåt istället. Halvvägs hem trampar jag snett och slår i backen som en tallrik kräm. Det gör förbannat ont, och jag ligger och åmar mig ett tag innan jag haltande traskar vidare. Jag börjar bli extremt törstig nu, men det är inte allt för långt hem.

Väl framme vid dörren upptäcker jag att jag har tappat bort nyckeln till lägenheten. Jag är fortfarande fruktansvärt törstig. Efter lite funderande kommer jag på att det finns en fontän i närheten, så jag vinglar dit och tar några klunkar.

Ett problem ur världen, nu måste jag bara hitta på något trevligt ställe att sova på. Jag kommer på att bakluckan till min lilla Audi inte går att låsa, så jag går dit. I den ligger en gammal skabbig filt som jag lindar in mig i, och sen lägger jag mig tillrätta i skuffen.

Halv nio dagen efter vaknar jag. En gubbe går förbi och tittar skeptiskt på mig. Inne i trapphuset hittar jag en lapp med ett journummer på som jag ringer, så efter ett tag kommer en kille och låser upp åt mig. Slutet gott, allting gott.

Förutom att min fot är svullen och ej funktionsduglig.

Flugornas herre tar i med hårdhanskarna!

Idag när jag sliten efter en hård dags arbete satte mig i bilen, började jag fundera. Jag har aldrig brytt mig om lite skräp i hörnen, men nu kände jag att jag inte klarar av att vakna upp min min äckligt skabbiga lägenhet en enda gång till. Min gräns var nådd.

Jag svängde in på närmaste bensinmack och köpte en rulle med soppåsar, och en par Redbull för att kvickna till. Nu jävlar skulle det göras. Jag sprang från bilen till lägenheten, taggad som få. Jag dök in och började riva i snusket. Jag fyllde påse efter på med gammalt skrät. På matbordet hittade jag en gammal expressen, på framsidan förkunnades det att "Micke "Svullo" Dubios hade tagit sitt liv. Den åkte i påsen. I hallen brottades jag medreklam om mellandagsreor och höstmode, men jag förpassade dem alla i rask takt till påsen. Jag kände mig enormt energisk. I bäddsoffan hittade jag min gamla studentkostym. Den slapp påsen, men den ska nog få vad den förtjänar den också. Bananflugor dök upp i stora mängder och försökte protestera. Jag blev bara mer och mer motiverad och äcklad ju fler jag såg.

Festen är över era as, dra här i från.

Efter lite mer än ett par timmars röjande och springande mellan soprummet och mitt så kallade hem, började det bli dags för nästa etapp. Jag tog säcken med pant och drog till köpcentrat. När jag pantat färdig studsade jag in i närmaste affär. Där löpte jag vilset om kring bland hyllrader jag aldrig tidigare sett. Jag handlade ett paket dammsugarpåsar, lite såpa, trasor, ett paket rengöringssvampar, och sån där spray man använder på de riktigt svåra fläckarna. Jag hade mina aningar om att det skulle komma att behövas. Jag köpte även ett par gula gummihandskar, man vill ju vara snygg när man städar!

Snabbt hem igen, för att börja riva undan möbler och torka dem rena och fräscha. När det var gjort staplade jag allting på sängen, och gick lös med dammsugaren, jag fångade även en ansenlig mängd. När det var avklarat gick jag ett varv med den där sprayen - som var för de riktigt svåra fläckarna - och sprayade på de riktigt svåra fläckarna. Jag lät smutsen suga i sig ordentligt medans jag fyllde en hink med lite varmvatten och såpa.

De gula gummihandskarna åkte på, och jag dök ner på knä med hinken och rengöringsvamparna. Det tog sin lilla tid, men även de svåraste fläckarna gav med sig till slut. Efter ett vattenbyte började jag skura.

Efter många vattenbyten senare var det avklarat. Jag for in med såpa och spray på toaletten och gick lös på kakel, porslin och speglar. Sen fick köket sig en omgång.

Och avslutningsvis gav jag mig själv en rejäl skrubbning.

Jag har åstadkommit ett mirakel de senaste sex timmarna, och jag kommer att njuta av tallbarrsdoft när jag vaknar i morgon.

Kräftskiva

Ryktet spred sig, det var dags för kräftskiva! Jag samlade ihop några öl och slängde mig i bilen som skulle ta mig till festplatsen.

Väl där öppnades några öl, jag hade inte tagit med mig alltför många. Man vill ju inte bli cp-full på en mysig kräftskiva!

Tyvärr tog mina öl slut ganska fort. Men jag hade turen på min sida, en av chaufförerna hade tagit med sig lite av sin hembryggda sprit. Då jag var redigt på lyset så tackade jag inte nej till en drink! De blandade ihop en 50-50 grogg åt mig, hälften hembränt, hälften kräftspad, i ett stort ölglas. Jag försökte mig på att svepa i mig elädet, men det smakade för eländigt. Efter en symbolisk spya drog jag i mig det som var kvar.

Nu började det bli läge för en brottningsmatch! Jag flög på en av mina vänner och gav han en rejäl omgång, det uppskattas alltid!

Efter det spenderade jag en timme eller två med att sitta och skrika "fyndiga" kommentarer till mina vänner, och vara så där smådryg som bara jag kan vara när jag är karatefull.

Plötsligt får jag syn på en potentiell katastrof! En marshall har börjat antända bordsduken som den står på. Jag inser att något måste göras. Jag tar sats, och ger marshallen en rejäl ninjaspark. Tyvärr står en vit Volvo 240, och dens ägare, ivägen. Fläckarna på bilen sitter kvar än idag. Ägaren då? Jo, han fick ögonen fulla med stearin. Jag erbjöd honom ett frislag så skulle hela saken vara ur världen. Han avböjde, och nöjde sig med att kalla mig för div. mindre trevliga okvädinsord.

Sen somnade jag, till allas stora förtret.

Första dagen på Roskilde

Runt klockan 9:00 på morgonen är tältet uppsatt, och några kompisar har försvunnit ner på stan för att köpa lite Jack Daniels, vin och öl.

Resan ner påbörjades klockan 21:00 dagen innan, så vi hade alltså varit uppe i 24 timmar, och dagen innan var det midsommarafton. Den kvällen gick inte direkt lugnt till den heller, borttappad plånbok, trasig mobil och en trasig ruta på en av PRO's lokaler var resultatet av den kvällen. Men det är en annan historia.

Efter ett tag dyker kompisarna upp, och drickandet påbörjas. Jack Daniels blandat med kall ravioli är inte så äckligt som man kan tro.

Efter ett tag känner vi oss tillräkligt runda under fötterna för att gå på en rundtur på campingen och snacka med lite folk. Efter några timmar går en av kompisarna i backen. Vi lägger honom utan tröja i solen så han ska lära sig en läxa. Någon timme senare börjar mina vänner känna sig trötta, så de går också och lägger sig. Jag dyker in i deras tält för att lägga mig till rätta jag med, men efter att de förklarat för mig att jag har ett eget tält så lämnar jag dem. Av någon anledning går jag inte och lägger mig, utan jag vandrar vidare själv.

Jag börjar nu bli väldigt full, och jag får en del minnesluckor.

Jag har aldrig varit på Roskilde förut, så jag går givetvis vilse. Nu börjar även jag bli trött, och börjar leta efter mitt tält. Efter ett tag får jag syn på det, eller, jag tror åtminstonde att det är mitt tält jag ser. Jag kliver in och skuffar bort alla kläder som något pucko slängt på min sovplats. Jag vet inte hur länge jag hinner sova där, men jag gissar på att det inte var någon längre stund. Det kommer i vilket fall en kille och en tjej och jagar ut mig efter ett tag.

Nu börjar jag bli väldigt matt på hela situationen, och bestämmer mig för att gå hem till min mors lägenhet och lägga mig istället. Jag lyckas hitta en utgång ifrån camping området och börjar vandra hemmåt. Efter ett tag inser jag att jag är i Danmark.

Trots att jag har ett band runt armen begriper jag inte att jag bara kan gå in igenom portarna igen, utan jag har fått för mig att de inte kommer släppa in mig. Jag försöker således planka in. Jag hittar efter ett tag ett bra ställe där jag kan klättra över staketet. Jag slänger mig upp och river mig under hakan och på armarna, ärren har jag fortfarande kvar. Jag lyckas hiva mig över och dyker mot marken med huvudet före. Men mitt fall stannar upp innan jag nått marken. Byxorna har fastnat i staketet. Jag hänger alltså upp&ner. Jag börjar rycka i byxorna, och tillslut går de sönder så jag ramlar ner. Har ni varit i Roskilde så kanske ni har sett att deras staket inte är så mysiga. Nätbrynjan var blodig dagen efter, det var dock inget jag lade märke till vid tillfället.

Jag fortsätter min vandring, och kommer tillslut fram till några norrmän som jag slår mig ner hos och som jag beklagar mig för. De bjuder på öl och lite annat smått och gott. När jag tillslut lämnar dem känns min situation mycket trevligare, jag går och småfnissar för mig själv.

Det har nu blivit mörkt, jag har varit vaken ganska länge med andra ord.

Plötsligt ser jag det, mitt tält! Jag slänger mig in, och somnar.

Dagen efter hittade jag korken till Jack Daniels-flaskan i fickan, var flaskan tog vägen minns jag inte.

Resten av dagarna kommer det fram folk och vakter med breda flin på läpparna och frågar om jag har hittat hem än, jag hade visst snackat med ganska mycket folk under mitt äventyr.

Inbrott och Black Jack

En timme efter att jag släpat mig upp ur sängen på lördagsmorgonen öppnar jag första ölen. Jag spenderar hela dagen framför tv-apparaten drickandes öl efter öl. När kvällen kommer är jag minst sagt väldigt berusad, men jag har bestämt mig för att gå på krogen, och det tänker jag fullfölja.

Jag hoppar av bussen och vinglar mot ett av stadens vattenhål. Jag känner redan bakfyllan komma smygandes. För att jaga den på flykt köper jag in två tequila shots och två öl. När glasen är tömda bestämmer jag mig för att spela lite Black Jack. Jag slänger in en hundring, och lyckas med bravaden att inte vinna en enda hand innan pengarna är slut.

För att trösta mig lite beställer jag samma ranson igen. När den är avklarad känner jag mig redo att vinna tillbaks mina förlorade pengar. Jag slänger in ännu en hundring. Den här gången går det mycket bättre. Efter en stunds spelande ligger jag uppe i 800 kr. Jag växlar in mina marker. Sedan blir det svart. Minnesluckan varar i några timmar.

När jag kommer tillbaks till verkligheten är det tidig morgon, jag står utanför min port med nyckeln i låset, men av någon anledning går den inte att vrida om. Jag sätter mig ner och funderar. Jag fryser. Jag kommer tillslut på att många här på studentområdet brukar ha fönstren till sina gemensamma kök på glänt. Jag går runt och trycker lite på några köksfönster. Efter ett tag lyckas jag trycka upp ett. Tyvärr sitter fönstren högre upp än vad jag är lång, jag behöver alltså något att stå på. Jag letar reda på en cykel som jag använder som stege och försöker klättra in.

Gluggen är väldigt liten, så enda chansen för mig att komma in är med huvudet först. På någotvis lyckas jag ta mig in utan att slå mig fördärvad. Jag lämnar den korridoren och börjar leta efter den som jag bor i.

Efter en halvtimmes letande har jag nyktrat till tillräckligt mycket för att inse att jag inte bor här. Jag lämnar huset och kollar mig omkring. Jag känner genast igen mig och förstår att jag är helt fel ute. Jag lyckas efter en stunds letande hitta huset jag bor i, och min korridor. Där fungerade min nyckel lite bättre. Jag slänger mig i sängen och somnar.